josifin

Partyparty, wasn't it? Inte slöseri.

För många hemligheter får ditt huvud att sprängas. Tänk.
Och tack för helgen.

En höstpromenad.

Idag är hösten när den är som bäst. Och jag önskar att jag hade kunnat
dokumentera. Men brist på kamera.

Idag älskar jag hösten. Den är vacker. :)

Peppa i opeppt sällskap.
Det var igår, i det stora hela.

Men det var bra ändå, med Mary går det inte fel.
Det var alla andra som gick fel. McDonalds up yours.

Helgalet.
Men med bra ekvation. Knäck koden och du möter någonting
du ens i närheten kunnat ana.

Jag är fortfarande pepp på gårkvällen.

Lånedatorn är precis som min. Exakt modell och innehåll. Men, den är inte min. Därför gillar jag den inte riktigt än. Och msn funkade inte på första försöket. Så jag övergav den.

Dagens ros går utan tvekan till Viktor på OnOff.

Jävla OnOff. Inte att jag betalar 400 kronor för att ni tittar på min dator. Felet var ett faktum. Och nu blir jag utan min kära ytterligare ett tag. It sucks. Men en lånedator kommer till sin rätt, imorgon.

--

C har en leksakskatt. I samma storlek som en vanlig katt. Den jamar, kurrar och rör på huvudet. Och fäller hår. Fejk-katthår överallt. Overkill.

--

Fick ett gulligt sms ikväll. Av A&F. Det kommer smärta att lämna er när jag byter jobb, någongång.

--

Imorgon - ut.

Idag har min kära dator kommit in till OnOff.

Jag är lycklig! Återförening, äntligen!

...och så drömde jag så jävla bra inatt.

MIN KAMERA FINNS INTE LÄNGRE ATT KÖPA!

KATASTROF!!!

Alltid blir jag besviken. Och jag vet om det.
Att jag vill tro för gott om människor, ofta.

En naiv värld. Say goodbye to the world you lived in.
Shoot me.

06:11
Godnatt lillördag.

Det är skönt att inte ha något jobb att gå till
om tre timmar.

Välkommen till sista dagen av världens tråkigaste jobb. Fyra timmar återstår. Fyra jävligt långa timmar.

Jag har stora krav på Skördeman och Gustavsson idag. Och Järvheden. Ni MÅSTE göra min dag.

Tack kära granne för att du vek min tvätt!
Det var väldigt snällt av dig.

Tack.

Jag har ingen som helst lust att jobba idag. För det var så jävla tråkigt. Blä. Snälla, ge mig ett roligt jobb.

Jävlar var jag har sänkt ribban.
Ni skulle bara veta.

Jävla tjej idag förresten.

- Oj, vilket fult ärr du har! Har dom opererat bort sköldkörtlarna på dig?

Idiot. Man säger inte att mitt ärr är fult om man inte är läkare. Och är man läkare, så säger man nog inte så. För jag fick höra att det läkte fint. Hon var jobbig. Och jag gillade henne inte alls. För hon sa inte ordet "fult" som i läkartermer, utan som i äckligt och jättefult.

För det är såna som hon som får mig att känna mig obekväm. Som får mig att tänka tillbaka på det dåliga, istället för det bra. Såna som hon som kastar sten på mitt hjärta.

Ja, idag hade jag mitt livs hittills kanske tråkigaste jobb. Eller ja, ingenting går kanske att jämföra med en tråkig dag på linbanan. Men detta var badley.

Fyra timmar vid en popcornmaskin. Och jättelite folk. Värdelöst. Popcorn är inte ens gott. Fuck popcorn. Åtta timmar kvar. Ööööööööhe. Å andra sidan var det rätt mycket hotta människor att titta på.

Entertain me.
Looser!

Klockan 20.46. Bad bad bad.
Very bad. Very fucking bad.
Och rekord, utan prestige.

Det hände igen. Väntat. Borttappade.

Det är därför jag köper vantar för 19.90. Och inte för 1990.
Always gone.

Fast man lär sig någonting av allting.
Jotack. Det gör man verkligen.

Inte alltid kan man vara helnöjd med vad man gör. Ibland känns allt mest ångest och fel.

Imorgon åker mitt hjärta iväg. Ut i världen. Och det gör faktiskt otroligt ont. Jag vill ha dig på min sida nu, Elin. I need you now.

Får man gå och sova redan?

Min systerdotter brukar ta broschyrer från Apoteket. Och sedan brukar hon sitta och skriva av dem.

- Mamma, vad har jag skrivit här?
KLITORIS

Jag känner mig som en gammal man. Jag kan knappt gå, my legs hurts. Träningsvärk gånger en miljon. Jävla bodypump.

Jag längtar efter min dator. Och jag längtar efter min kamera.
Jävla prylar. Mest längtar jag efter andra saker.

Jag har fem blinkande isbitar.
Blingbling.

Och vad fan ska jag med dom till?

Och jag som aldrig ser på teve nuförtiden. Ikväll är det tevekväll. Men i de fantastiska pauserna tar jag till datorn. Andra Avenyn, Idol, Fråga Olle och Myggan. That's my TVday.

Och Prisonbreak har börjat igen, lovely.

Emanuel är aldrig hemma. Han jobbar från 5-22 typ. Grattis grabben.

Tjugo år utan namnteckning. Och nu äntligen har jag format fram den. Jag är jävligt nöjd (även om jag fortfarande jobbar på "hedlund"). För det saknas helt.

NU är jag redo för famousiteten.
Come and get me!

Dagens kap:
Två bruna pappersfodral i typ läder.

Men jag kan verkligen inte bestämma mig för om dom är snygga, eller sjukt fula. För är dom fula, så är dom jävligt fula.

Och två till blinkande isbitar.
Hurra, vad bra!

Kaffemaskinen gick sönder 15.00.
Fan vad det var skönt. Så att jag och Johanna kunde chitchatta resten av dagen på varsin barstol. Och äta glass, och hitta roliga gratisgrejer.

Älvsjömässan är rolig. Jag har världens coolaste pryl just nu. En isbit i plast som blinkar i blått när den är i kontakt med vatten. Avelox står det på den. Det är en medicin tror jag. Imorgon ska jag ta en till.


- Uhm. Can I take a photo of you?
- Ehhhh. Of me?
- Yeah, you two together?
- Hmm. Okeeey.

Och så ställde jag mig och posade brevid en gammal gubbe. Jag kände mig som en stjärna. En idolbild - tack. Autograf också?
Nej för fan, jag kan inte skriva autografer.

Så glad att du är tillbaka. Att du är hemma.
Marie marie marie. Mys mys mys.


Spegel spegel spegel, på väggen där. Säg vem som
finast i världen är.

haha. inte är det jag iallefall.

Hur ofta händer inte det.

Varenda strumpbyxa i garderoben är det revor i. Typ 10 minuter innan man måste springa hemifrån. Helvete! Och alla väskor vänds utochin, och inget genomskinligt nagellack ramlar ut. Helvete!

Så vad gör man inte. Trycker i sig i dem minst paj och penslar på vitt/rosa/skimmrande där det smårevat sig. Jättevackert. Men det fick gå. Och det gick (inte sönder mer).

Want some coffee?

6,5 kg kaffebönor har bryggts idag. That's a lot of coffee.

Ja, förutom att jag har grymt ont i fötterna, så var det kul. Och herregud vilken kass engleska man har. Pinsamt. Shape it up!

Oj. Jag kan visst se ruskigt sofistikerad ut. Idag var det shoppingdag. Och idag var det tema: arbetskläder. Det tog hela dagen, och jag hittade inte någon kjol förrän i slutet. Och ja, ingen kjol som jag nödvädigtvis kommer att ha på mig annars.

Men med den, och glasögon och finskor. Ohmygod. (fast jag ska ha linser.) Important girl over here.

Istället för finkläder blev det ett par byxor, ett par shorts, en bh. Och en klänning, som oanat fick mig på riktigt partyhumör nu ikväll på manekängen framför hallspegeln. Så där stor jag och dansade. Själv.

Men imorgon ska jag inte vara själv. Då ska jag omge mig med 17 000 läkare. Och jag som tyckte att det fanns många läkare på Intensiven. Ack. Mycket spännande.

Jag vill fylla min kalender med något.

Come on. Boka mig.

Idag fick jag en present. En kalender och tre fina pennor.
Nu blir det ordning på mitt liv. Jippie!

...och så fick jag en puss också.

Glasspromenad i sommarväder.
Sol i ögonen. I love it!

Imorgon blir det ytterligare promenad. Men först do the city
och sedan Caroline. Sedan promenad.
Men hey, det är fredag.

Jag längtar efter min Tikka Masala imorgon.
Hmm. Jag är kanske hungrig?
Eller så är mat mitt största intresse.

Typ dags att sova. Imorgon blir det promenad. Och det känns som att det var någonting mer, men eftersom att min dator (med kalender) inte ligger i min famn, så kan jag inte riktigt kolla läget. Nåväl.

Goodnight sweeties.

Gud vad jag fryser. Ett varmt bad skulle sitta fint.
Men inget badkar i sikte.

Idag är det dags att för första gången hämta lillplutten själv. Och jag ska köpa en påse med godis att locka med. Komsi komsi! Godis funkar alltid på barn.

Värm mig!

Det var med stor sorg i hjärtat som jag lämnade ifrån mig min bärbara älskling till OnOff idag. Och den var ju inte ens paj. Skönhetsfel bara.

Men, it's now or never tänkte jag. Och nu kanske vi blir skilda i tre veckor. It hurts.

Har därför packat upp min stationära, som fortfarande låg invirad i plasten efter reparation på Elgiganten. Och det första som händer, när jag precis fått igång den. "No signal detected". Precis som det började. Och om denna dator börjar kollapsa igen, ja, då jävlar. Då dör jag.

När jag var liten ville jag ha två jobb. Två jobb samtidigt.

Nu har jag tre.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Tried and tested. Det är aldrig lika roligt efteråt.
Jag vet det. Det spännande är innan. När fantasin får flöda fritt.

Så därför ska man kanske låta det vara. Man kanske bara förstör.

Svajande. Fantasier.
Förblir vad det är.

Klockan 20.38.
Just det ögonblicket.
Amazing.

Okej. Han skulle lika gärna kunna vara Mannen i mitt liv. Han har sett mig festfin, vardaglig och i mitt sjaskigaste jag. Och ändå hälsar han på mig lika glatt varje gång.

Jag undrar om han analyserar min korg. 219 kronor. Va? Nej, jag skojade, 87. Hmm, jag tänkte väl. Humor - eller?

Du är vad du äter.
Fan. Han känner mig bättre än vad jag känner honom.
Vad äter du själv, om jag får fråga? Säg mig, och jag berättar allt om dig.

Min romans på VI.
Haha.

...måste jag fräscha upp mig innan jag går och handlar nu?

Vilken jobbig helg. Jag känner mig okry och fruktansvärt trött.

Fick en reklam idag. Ett gult papper, utan adress. Fri hemkörning av pizza, några thai- och indiska rätter, sallader, pasta och husmanskost. Ja, det låter bra, till en bakfylledag. Den sparar vi i kökslådan.

Katching.

Nu är det dags för upptäcktsfärden namned kamera. Kommer den kännas som gjuten i min hand? Kärlek vid första ögonkastet? Eller kommer jag helt enkelt bli besviken?

Det regnar ute. Omotiverat.
Upptäckte igår att mina skor, som jag aldrig använt, för att jag trott att dom är för små, inte alls är för små. Dom passar jättebra. Tack Gud.

Nu får det vara nog. Nu är jag så jävla trött på mig själv. Jag har hostat utan stopp i en månad nu. Det känns inte okej. Precis som för två år sedan. No stop. Rethosta med slem. Sådär så att man inte kan andas ibland, för att hosten tränger sig före.

Jag kan inte sova. Och jag kan inte vakna. För att jag sovit så dåligt.

Nu får det vara nog. Jag orkar inte!

Och igår gjorde jag en hjälteinsats. (som jag måste berätta om, för att vinna hjältepoäng)

När jag hade varit på min lilla intervju (som för övrigt kändes jättebra) så började jag traska uppför backen mot hem (och förbi pendeltåget). Och där, mitt i allt, sitter en man i en rullstol och kommer ingenvart. Så, fit som jag är, greppar jag rullstolen och hjälper honom upp. (Nej, det var han som frågade om min hjälp.) Shit vad jobbigt. Tungt som fan. Och vi hann prata om livets alla frågor.

Men han var mig evigt tacksam.
Och jag kunde vara nöjd. Karma.

What goes around comes around.

Ja, första idag. Och jag är bara glatt överaskad. Det är hur bra som helst. Iallefall än så länge. Haha!

Så jag firade med att gå in i några affärer och shoppa. Ett par brallor, en moffsig halsduk och ett sött linne. Sen köpte jag glass. Djurgårdsglass. Fast... jag var inte helt nöjd med smakvalet som fanns att välja på. Två för 50, en belgisk choklad, och sen en engelsk mjölkkola. Vi får se. Jag ska smaka nu.

---

Shit. Belgisk choklad. Like love in a box.

Jag kan inte riktigt slappna av, fastän jag inte alls har bråttom. Det är tre timmar kvar. Jag har en tid att passa, det är jobbigt, det påverkar liksom hela min dag. På något vis. Sen är jag kanske lite nervös också.

Ska gå till SATS en sväng. Skingra mig. Driva lite tid. Göra lite nytta.

Läste ut Jenny igår. Hemsk.
Vad blir nästa bok? Tips?

Okej. Jag erkänner.
Jag suger. Jag är dålig.
Jag gick upp för 15 sen. Tidigt va?

Varför är jag så urusel?

Sen drömde jag världens dröm. Helsjuk.

Promenix med Jön ikväll. Men man märker att vi har för mycket att säga för att en timmes promenad ska räcka till. Men, så blir det.

Fruktsallad och muffins.
Mycket gott. :)

Och imorgon blir jag synad. Från topp till tå. Genomskådad.
Tufft.

Sovdags. För nu ska jag börja gå upp tidigt igen.
Fast mest för min egen skull. Eller ja, bara för min egen skull.
Egentligen kan jag sova till tre.

Uppdrag 1 idag - avklarat. Nu är jag munderad ett år framöver. Det är skönt att ha frikort på apoteket.

Mission number two väntar. Väntar med spänning.
Stockholmsmässan.

Men först, lite vila.
Det tär på en att gå upp tidigt på morgonen. När man inte är van. Men jag ska bli van, tänkte jag.

Yeah. Idag blev jag sushimaster.
Om man kan bli master första gången man gör någonting? Jag ska öva lite på pinntekniken bara. Watch out then!

Work on friday.
Work, work, work. Jobb, jobb, jobb.
Jag måste känna på ordet lite. Det känns bra.

Jag sov nog nu.

Ovetandes om konsekvenserna.
Det fanns inte i min fantasi. Så långt bort.

Dagen efter skulle jag ju åka hem igen. Frisk.
Don't be so naive girl. Even the worst monster can touch you.
In fact, you're kissing him right now.

Fången och instängd. Invirad i taggtråd.
Så hårt fastspänd.

Jag var en fånge. I min egen kropp.
Hjälplös.

Ibland kan jag sakna dig, min allra bästa vän. Propofol.
Som nu till exempel. Nu skulle jag behöva en dutt. En dutt som får mig att somna in, och glömma tid och rum. Minuterna försvinner, vart tar man vägen?

Och jag utnyttjade dig så väl. Speciellt vid oönskat besök.
Ja. Jag kan känna känslan när det sakta strömmar in i kroppen, ut i blodomloppet. Som en behaglig rysning. Det forsar fram och drar ett svart täckte över kroppen. Ögonen blir tunga. Och du somnar så fort. Du försvinner. Du slutar tänka och du slutar känna. Du dör.

Det är alltid på kvällen det kommer. The feelings.

Och jag är väldigt ledsen nu.
All väntan. Vi hade inte ätit på jättelänge, men snart kom dom in med yoghurt och mackor till mig och mamma. Det var en kraftansträngning att tugga, men det var värre att resa sig upp ur stolen för att gå på toaletten.

Jag var så svag. Så jävla svag.
Det är jag nu också. Så jävla svag.

Och en boll i halsen. Blanka ögon.
Release me.

Jag åkte på den värsta resan, för två år sedan. Två år, och det känns som igår. Men det känns också som att det aldrig existerat, det är påhitt, en fantasivärld.

Jag hade inte åkt iväg till vårdcentralen än. Nej, det skulle dröja ytterligare några timmar. Och sedan akuten. Där jag hasade mig fram genom de ändlösa korridorerna. För att bli kvar, i ett ändlöst tomrum fyllt av tystnad.

Det var söndag.
Idag är det också söndag. För mig.
Jävlar, nu börjar jag gråta.

Easy zickzack.

Way here, way there.

Höstvinden tar mig vart jag vill. Och jag vet vart jag vill.
Dit, och dit,och dit. Men jag har bara en enkelbiljett.

Och kanske har jag redan använt den. Use and recykle.
Katching.

Jag försov mig till livet. Jag vaknade försent, idag. Igen.

Och allting som ska göras försvann i regnets droppar när dem nuddade marken. Splatch - borta. Men med regn kommer solsken. Vem vill vara mitt solsken idag?

19.06. Det känns som att jag nyss gick upp.

Och en dag trodde jag verkligen att du för alltid skulle göra mig knäsvag. Få mitt hjärta att svikta, sätta en kärleksboll i min hals. Men jag hade så fel.

Och jag var bara en vilsen liten tös, som inte visste bättre. Men det som inte dödar dig, stärker dig. Och jag tror att din svinighet gjorde mig starkare. För vem är du egentligen, när du inte är min gud?

Det finns nya människor att avguda.

Jag har en hel historia att berätta. Om du bara tog dig tid att lyssna.
Av skratt och gråt och känslor. Av kamratskap och svek. Av solklädda ängar och snötäckta tak.
En livshistoria i A3-format.
Jag skulle ge den till dig, om du bara tog dig tid. Riktig tid. Äkta tid.

Ja, nu har hösten faktiskt kommit. Och ja, nu var det dags att pimpa till bloggen lite. Så. Såhär blev det.

Spy inte på min toffel!

Vi tre mot världen. Var det. Splitter splitter, krasch krasch. Stenhårda rebeller, vi fixade det, men vi kom inte mycket längre, i alla fall inte tillsammans.

Skilda världar. Du där, jag här, du där. Skilda liv. Men brister någonsin banden?

Lufutus, Barkeva, the real Eva.
Får man kalla oss barndomsvänner? Eller var vi för gamla?

Livet som var stannar inom oss. Kommer aldrig tillbaka.