locklock.
Jag är sjuk, och jag vill hem och sova.
Hem till Norrköping och sova, i MIN säng. Eller möjligtvis spola fram tiden lite, och åka hem till Älvsjö och sova i MIN säng.
norrköping.
Norrköping i helgen, och den har gått otroligt fort. Nu återstår en söndag, som i mycket stora delar bara kommer att gå till städning och ihopplock bland mina saker. En rejäl rensning inför flytt!
Snart har Stockholm och jag haft 4 månader tillsammans. Jag tänker inte göra slut!
Jag älskar min säng.
...Ville bara säga det...
bil är skit.
Först hittade jag ingen parkering. För där jag tänkte stå var det förbjudet på tisdagar mellan 0-6. Och i parkeringshuset kan man endast betala med kort, och sådant har jag inte.
Sen hittade jag en parkering (som egentligen var förbjuden, för den var utanför pilarna). Jag ställde mig där. Men fick gå till T-banan för att ta ut pengar och växla. Det vart en liten promenad, och jag hann bli lite nervös för pbot. Växlade 250 spänn till guldpengar. Gick tillbaks.
Sen kände jag på mig att jag fan inte kunde stå där. Jag skulle få böter. Så jag åkte runt på ytterligare en liten rundtur.
Hittade ingen jävla parkering. Så jag åkte tillbaks igen dit jag hade stått. Där stod en p-Lisa. PHEW! Jag stannade och pratade med henne. Hon visste inte vart jag skulle kunna få plats. Men sen sa hon ett ställe.
Jag åkte dit, men det var fullt. Tills en bil som jag precis åkte förbi åkte iväg. Jag ilade iväg på alla jävla enkelriktade gator för att tillslut hitta tillbaks. Och där kunde jag stå.
Det tog 2 timmar att komma hem. Det tar 40 minuter att GÅ! Jävla bilskit!
Ingen kortis. Men nu måste jag städa golvet!
långa veckor ger huvudvärk.
Nu har jag mest ont i huvudet. Sitter och väntar på att få påbörja min kvällspromenad hemmåt. Det känns som att det kommer bli en überavslutning på dagen. Tipp topp! (fast vi är ganska försenade med sista inspelningen).
Idag träffade jag någon, som kallade mig styvsyster. Öh, vad jag blev paff att han var här. Men det är inte så konstigt... vi jobber ju båda inom denna bransch. Min styvbror. HAHA! Jag har fått en brorsa! Det har jag aldrig tänkt på. En snopp i familjen!
(öh, nej. Lägg tyngd på ordet STYV. Fast då kan det bli ganska sexuellt också...Ingen bror iaf.)
I helgen åker jag hem. Och då ska det bli jävligt skönt.
söndagen.
Har haft en himla bra dag idag. Förutom att jag inte hittade någon fin tröja att köpa på stan. Men det var bra för min ekonomi. Så det var ju också bra.
Kvällen avslutades hemma hos Martin Wanngård med Wild Kids och ett gäng wildkidsare. Mysigt mysigt, och hemskt mycket minnen. Fasen vilken skön himla tur att jag hoppade på det tåget. Tänk att ha missat den chansen, vilken stor del av mitt liv idag jag hade missat då! Tack mamma för den peppen i rätt riktning.
För om man tänker efter så är mitt liv de sista två åren helt galet. Det ena hade inte gått utan det andra. Perfekt matchande pusselbitar, en skön röd tråd som löper genom dagarna.
Min sjukdom formade mitt liv. Jag blev ny, jag fick nya chanser. Man kan inte säga att det var värt det, för det finns liksom inte. Men jag är hemskt glad över vad det förde med sig. Och på den stigen vandrar jag.
hjärtedagen.
Jag vet att det är sent... men jag skrev inlägget för länge sedan...
Undra hur många som har en rubrik med rubriken Alla hjärtans dag idag på sin blogg. Eller någonting i den stilen i vilket fall.
Ett kommersiellt jippo, tycker många. Men meningen är väl inte att man ska köpa saker till varandra, utan att man ska visa sina nära och kära att de är stjärnor.
Singlarnas dötid, dags-att-gå-i-ide-för-en-dag-dagen. I den kategorin är jag. Men inte för att jag är singel, utan för att jag känner mig så extremt ensam, och inte ens har min kära mor här att krama om (tack för det fina kortet!). Ingen att småprata bort natten med. Jag har inte hört det minsta från människor som jag trodde skulle höra av sig. Jag har inte hört ett knyst ifrån några som står mig närmast om hjärtat. Och det svider.
Men jag har världens bästa jobb, med världens bästa arbetskamrater. Och aldrig har jag fått så många komplimanger för att jag har klippt mig någongång, som jag har fått nu. En dag på jobbet (en dag som denna) får en att känna sig mindre ensam.
Och jag skulle gärna se vår alles Kriskros skriva ett snyggt inlägg om The heart day, i sin blågg.
cykelmännen - vilka är dom?
Tänk vilken stad Stockholm är. Jag har bott här snart bort mot fyra månader, och det var först idag jag insåg varför alla som cyklar har likadana gröna kläder.
The story behind:
Varje dag på väg till praktiken på SVT (hos Jihde) såg jag en snubbe som cyklade omkring i tighta gröna och vita kläder. Världens träningspass på väg till jobbet. Och sedan, en dag, när jag åkte buss tillsammans med någon pekade jag ut genom fönstret och sa: fan, den där killen ser jag alltid cykla här när jag går till jobbet! Varpå vi åkte förbi ytterligare en i likadana kläder. Nehe, det kanske inte alltid är samma…
Men idag slog det mig. När vi åkte bil ner till studion så cyklade en snubbe i gröna kläder precis bredvid bilen. Och jag upptäckte då loggan boxdelivery på hans lår.
I Stockholm finns det cykelbud. Och dom används flitigt. Tänk vilken stad Stockholm är!
snö.
I förrgår påväg hem från jobb fick jag en så underbar känsla. Det snöade, väldigt mjukt, men väldigt mycket. Bara bra låtar på ipoden. Ett sådant tillfälle när man känner att ”det är när man känner såhär som man känner att man lever”.
Jag gick länge och bara tittade rätt upp i himlen. Luften var så himla fri. Ens egen existens gjorde sig påmind efter en dags långt arbete. Snön kändes inte, och syntes inte heller, så länge man inte tittade upp mot gatlamporna.
Och jag minns så himla väl den gången jag och min barndomsvän Lovisa var ute och lekte i snön. Det var ute på landet, hos min pappa. Vinden hade blåst upp all snö på ett visst ställe, så det var världens drivor, någonstans över en meter snö på sina ställen. Och så var det ett hårt lager ovanpå. Vi sprang omkring där, ovanpå snön, och helt plötsligt kunde man falla ner en meter, och fastna. Gud vad vi skrattade. Det var himla mörkt, och det var först när mjölkbilen kom och lyste upp vägen som vi upptäckte att det snöade. Och det var också då vi upptäckte hur mycket klockan var.
Året efter längtade vi till samma snömängd på det stället. Men det blåste och snöade aldrig så mycket. Så den snöleken blev aldrig av mer.
en berättelse från bussen.
Nu missar jag Wild Kids. För jag sitter i en buss på väg upp till Stockholm. Missade ni förra söndagen? Då missade ni mitt eftertextgenombrott. Det var ett stort och viktigt moment.
Helgen har varit kort. Himla skönt att vara hemma, och nu, på väg tillbaks till mitt nuvarande hem, längtar jag tillbaks igen. Sätta mig i fåtöljen i pyjamas, och spela lite Zelda (wii), för det hann jag inte alls med i helgen.
Jag har inget gjort, men ändå har jag haft ont om tid, hur planerar man då? I varje fall har jag hunnit med att:
- Träna två gånger
- Klippa mig
- Tona håret
- Äta hemmagjord pizza
- Kolla på melodifestivalen & situation Magnusson & halva ”Min stora kärlek”
- Träffa min kära bigsis, och systerdöttrar
- Fira min halfbigsis (och hon tyckte att tröjan var fin!)
- Käka pannacotta (det var mums!)
- Fixa lite jobb
- Pratat i telefon med Sandiecandie (men inte träffat!!! WHY GOD?)
- Boxats med mamma
- Shoppat ett par stövlar (finally I found them!)
- Solat (och det gör jag helst inte på törnrosa en gång till…)
Well then. Så träffade jag M also. Och så såg jag en gammal klassis (tror jag, nej jag är nog 100 på att det var hon) på stan, som jag inte hälsade på. Taskigt. Men the truth is att jag inte såg att det var hon förrän det var försent. No hard feelings, så därför säger jag byebyes nu.
Pickachuuuu/Jifin
igårigår.
JAG VET INTE VAD JAG SKA SKRIVA!
för det var konstigt.
for the first time in history.
Idag tonade jag håret. Jag har aldrig hällt någonting med färg i håret förut (förutom en gång när jag och Jojjo råkade kasta mat på varandra, och jag fick gräddsås i på hjässan.) (Paint your hair with fucking brunsås!)
Började dagen med att klippa mig. Numer har jag lugg. Jag har ingen bild på det.
Sedan blev jag inspirerad, så jag köpte toning (min frisör sa det till mig), och sedan solade jag. Tränade också. Så det har varit världens because-you're-worth-it och healthy-day-som-avslutas-med-hemmagjord-pizza-dag.
Jag lovar att publicera en bild på the new kid. Blomsterflickan.
broöppning.
Och min stora barndröm är att hamna längst fram i brokön. Förra veckan gjorde jag det, men det räknas ju inte, jag vill sitta i en bil längst fram. Det har jag bara gjort till färjor, men då är det bara loosigt. För då har man ju verkligen förlorat, man missade, man var den som INTE fick följa med.
På fredag åker jag hem. Men jag ska inte fastna i någon broöppning, för jag ska inte till Söderköping.
veckan börjar lång.
I helgen var mor här. Det var så underbart mysigt, och nu längtar jag hem hemskt mycket. Nästa helg, nästa helg.
Jag är dålig på att uppdatera, och när jag väl gör det, har jag inte ro att skriva. Hold!