josifin

Gick en promenad hem till Anna, på 55 minuter. Sedan gick vi hem till mig igen. Jag var hyffsat mör när vi kom hem, hade jag kunnat säga. MEN! På vägen stannade vi och åt, låt mig säga, VÄRLDENS godaste glass. Vilket innebar att jag fick ett galet lyckorus, och fick energi som skulle räckt till att gå samma sträcka en gång till!

Ett litet trähus, jäklit nära T-centralen, uppsmällt vid vattnet, men omringat av trafik. Jag skämtar inte när jag säger att man fick mycket glass. Jag tänkte ta tre kulor (för jag ville ha tre smaker), men jag ångrar inte att jag tog en medium (jag fick ändå tre smaker). För en medium var en XL. Ungefär som 4 kulor, istället för två. Och så krämig och god.

Och lyckoruset innebar att jag genast kände för att bjuda dit alla jag känner, för att äta glass. Så komsi komsi!