josifin

Nyårskrönikan. Om vad året har gett mig. Mitt år, borde blivit väldigt speciellt, åtminstone hade jag föreställt mig det. Vi får se vart vi hamnar. Jag tror nämligen att 2009 också kommer att bli excellent.

Aftonen. Det bästa nyåret någonsin. Jag vet inte varför, men jag tror att det var känslan. Men det som gjorde hela kvällen var kanske att min mobil smällde raketer. Och känslan av att året skulle bli så bra. Nyårsdagen som är lika med ångestdagen sov jag igenom. Både borta och hemma. Jag vaknade upp den 2 januari, och kände att: ja, nu börjar det.

Redan i januari visste jag att jag skulle flytta. Inte vart, och inte när. Men jag visste det. För det låg rätt på tungan. Jag flyttade ganska många gånger, psykiskt. Sen blev jag jättebesviken varje gång. Men den 4 juni skrev jag kontrakt på min Helga. And I'm still in love. Min fösta lägenhet. Min bästa lägenhet. Och bara sängen tog jag med mig i flytten. Resten är nytt. Och mitt. Bara mitt!

Ett datum vi borde minnas, men inte minns är den 26 januari. Da partynight of da partynights!  Natten vi glömde, säger allting om vad som hände. Och sms:et säger lite mer.
Till Anna. 05:37
Fan. Var är min plånbok? Jag har din telefon... Shit

Den bästa rymningen also known as utflykt var till Waxholm. Närmare bestämt till Hamburgare och Korv. Där åt vi. Sen åkte vi hem igen. Jag vet inte vad som var så bra, men bra var det. Och vi avslutade dagen på bion med Juno. Och sen var även den dagen fulländad.

Och jag och Anna köpte träningskort på Eriksdalsbadet. Varje träningstillfälle har kostat mig ungefär 250 kronor. Det var ett bra köp. Inte. Deras yoga är knäpptyst. Så istället uppgraderade jag mitt SATS-kort. Och där har jag tränat som en varg. Nästan. Ganska!

Talang 2008 var galet. Galet roligt. Turné i Sverige. Jag mådde inte så bra (spydåligt). Men vad gjorde väl det, när man omgavs av gänget? Efter turnéstopp 1 och 2 var jag på banan. Utvecklande låter tråkigt, men ohja. Och jag hade önskat att hela talanggänget kom tillbaks nu till nästa säsong. Men så blir det bara nästan. Dödens lammunge. Och så blev jag kär i Falun. Inte i staden i sig, utan i OnOff-killen. Jag kan fortfarande tänka lite på honom när jag ser jobbets skrivare. Slutfesten också - crazy bananas!

Och så var det lite Körslaget. Som jag lite kopplar till Sommarkrysset, av en anledning. Det är konstigt hur man möter vissa människor, av en slump, eller av en mening, på så otippade ställen. Va va va. Men det roligaste med Körslaget var när jag och Anna var där och tittade. Då när Michele städade. Och när vi gick ut efteråt, fast vi verkligen inte var sugna först. Vilket slutade i en rätt så sjuk kväll. I samma klänning.

I april gjorde jag ett 2008-motto. Det löd som följer.
1. Make love.
2. Make friends.
Hur det har gått? Tja, det beror på hur man definierar love. Jag har ju gjort mer vänner, än jag gjort stora big-time-kärlekar. Såatt. Nja. Sådär. Samtidigt har jag gjort love, istället för vänner. Lite mer så.

Juni = Kungsträdgården och Melanders Fisk. Slitit och rätt så tråkigt. Turkietmatcherna var värst. Guess why? Rätt svar. Vi var rädda när vi gick hem från jobbet. En månad av calamares, aioli och pommes (pomme!). Och öl, såklart. Och jag tröttnade snabbt och längtade istället in i en mörk studio, hellre.

Och efter några dagar på Skeppsbron så ringer Nina. Och då blev det Sommarkryss. Och vilken sommar sen. Och vad mycket och i samma stycke. Långa dagar, och kvällar, men herregud vad vi hade roligt!

Allsång på Skansen, jag säger bara, kom och ta mig! Nästa år - repris. Men då ska Anna sitta ytterst på bänkraden. Jag ska inte sjunga i mikrofonen när Anders trycker upp den i munnen på mig samtidigt som Tomas står och trycker upp kameran i ansiktet på mig. Nej, det ska nämligen inte hända igen. Men om det skulle göra det, så ska jag hoppa upp och dansa armkrok med både Anders och Tomas. Bra TV!

Jag blev kär, igen, lite som med OnOff-killen. Kär i cykelpojken. Som jag cyklade brevid och om vid Hornstull. Sen såg jag honom aldrig mer. Men han var min drömman, det kände jag redan vid första ögonkastet. Jag undrar om han kände desamma.

Det finns några fester under 2008 som det pratas mycket om. Ibland är det bara jag som pratar, ibland är det många fler än så. Slutfesten på Talang var en sådan som gick i folkmun. Och "Natten vi glömde" som bara går i min och Annas mun (ju mer man pratar desto mer minns man). En annan sådan är Whitepartyt på Baluba. Den 28 augusti. Jag och Carro och toaletten - my god. Fyllerus. Alla drinkar var vita, alla kläder var vita (utom några som inte förstod dresscoden). Och efterfest på tu man hand. Pepsi och vodka och juice. En  snabb tur hem, och sedan tillbaka till jobbet. Och där fick man höra om kvällen, the hot partynight.

blu. Där jag är nu. Och där jag varit mest. Först var det kontor. I slutet av året blev det också Talang 2009. Att ha lappat ihop jobb så pass bra, hallelujah! Det är riktig 2008-feeling på det!

Tequilashots, pepsi och smsbiljett. Det sammanfattar.

Sen fyllde jag år. 21 år.
Det är konstigt. För jag blir själv förvånad varje gång, över att jag är så ung. Bra eller dåligt? Jag kan inte bestämma. Men jag planerade en 25årsfest. Sedan insåg jag att jag var 4 år för tidig. Kvällen var fantastisk, i goda vänners lag, sådär vuxet som det kan bli. Med middag. Sedan sprang vi ner till Imperiet. Det räckte för att göra min dag fulländad.

Julmarknad i Hovstallarna. För andra året. Mest för skoj. Det var inte så roligt, för jag upptäckte hur fruktansvärt känligt allergisk jag är mot hästar. Atschjoooo! Lite julkänsla, men ytterst liten. Och det blev inte mycket mer julkänsla än så detta år. Why? Ingen snö. Ingen känsla bara.

Men jul blev bra ändå. Julafton här hemma på Helga. Men nyhemkomna mor från Gambia (tur att hon kom ensam) och syster mellan. Juldagen åkte vi ner till syster stora och barnen små. Annandagen, mot pappa.

Och var det något som satte mig i gungning så var det söndagen den 27 december. Då hälsade jag på IVA. Oväntat. Konstigt och overkligt. Fy! Ur balans i några dagar, men också stärkt.

Nyårsafton till 2009. Inte riktigt som firandet till 2008, men bra ändå. Jag ville ställa in firandet, för jag kröp fram på morgonen. När jag vaknade kändes det som att jag firat nyår tre dagar i rad, mitt huvud dunkade, och det pickades som om det satt en hackspett på hjärnhinnan. Slutligen drog jag åt skärpet, och följde med Elin på middag. Och sedan vidare ner mot Hammarby Sjöstad. Där vi skulle möta Axel. Axel kom 25 minuter innan 12-slaget. Hallonskål. Jag tror att det blir ett bra 2009. Inte samma nyårskänsla som förra året, men, det kan bli bra ändå.


Fina Kalle avslutade året med ett fint sms. Jag avslutar denna långa historia med en liten del ur det.
2008 var året jag lärde känna dig och jag kommer därför komma ihåg det som ett viktigt år.