utelåst.
Igår låste jag mig ute. Typiskt! Jag har hela tiden hävdat att det aldrig kommer att hända. Men det var fel.
Sakta och säkert stängde jag dörren samtidigt som jag tänkte: Jag har väl inte glömt någonting nu? Nej. Det hade jag inte. Pang. FAN MINA NYCKLAR!
Det tog en millisekund.
Sedan hade jag ett samtal med min gårds skummaste människa.
Jag: Hej, ursäkta att jag ringer så sent (klockan var 22:30). Jag heter Josefin Hedlund och bor på Helgagatan 36.
Tant: Det gör jag också...
Jag: Jo, jag vet. Ert nummer stod på en lapp i trapphuset, man kunde ringa till er om man låst sig ute.
Tant: Jaha.
Jag: Ja, jag har en nyckel i föreningen, och ni kan väl hjälpa mig med att hämta ut den?
Tant: JAG ÄR JAG!
Jag: Va?
Tant: JAG ÄR JAG! På 20-talet använde man Ni-form när man tilltalade någon, men sedan dess säger man du. Du behöver inte Ni:a mig.
Jag: Öh. Förlåt, men jag har inte ni:at dig. Jag vet väl inte om du bor ensam eller om du bor tillsammans med någon, så att ni blir ni?
Tant: Vilken uppgång bor du?
...
Hon var konstig.
Men hon gav mig iallefall min nyckel.
Jag kom in i min lägenhet och kunde sova.
200 kronor kostade det. Det var hon inte värd,
den surmulna och skumma kärringen.
Sakta och säkert stängde jag dörren samtidigt som jag tänkte: Jag har väl inte glömt någonting nu? Nej. Det hade jag inte. Pang. FAN MINA NYCKLAR!
Det tog en millisekund.
Sedan hade jag ett samtal med min gårds skummaste människa.
Jag: Hej, ursäkta att jag ringer så sent (klockan var 22:30). Jag heter Josefin Hedlund och bor på Helgagatan 36.
Tant: Det gör jag också...
Jag: Jo, jag vet. Ert nummer stod på en lapp i trapphuset, man kunde ringa till er om man låst sig ute.
Tant: Jaha.
Jag: Ja, jag har en nyckel i föreningen, och ni kan väl hjälpa mig med att hämta ut den?
Tant: JAG ÄR JAG!
Jag: Va?
Tant: JAG ÄR JAG! På 20-talet använde man Ni-form när man tilltalade någon, men sedan dess säger man du. Du behöver inte Ni:a mig.
Jag: Öh. Förlåt, men jag har inte ni:at dig. Jag vet väl inte om du bor ensam eller om du bor tillsammans med någon, så att ni blir ni?
Tant: Vilken uppgång bor du?
...
Hon var konstig.
Men hon gav mig iallefall min nyckel.
Jag kom in i min lägenhet och kunde sova.
200 kronor kostade det. Det var hon inte värd,
den surmulna och skumma kärringen.
Kommentarer
Postat av: sandra
ja du, de finns ju både för o nackdelar med en sådan dörr som du har. O när man är lite stressad så är de ju lätt hänt! Hoppas jag kan komma upp till dig snart, vore kul! har du hittat någon långtidsparkerng åt mig? :)
Trackback