josifin

Förresten. Min kokosnötsblomma. Jag läste instruktionerna på den igår. "Låt inte jorden torka ut". Varför fick jag för mig att den bara skulle ha vatten en gång i halvåret? Jorden är knustorr.

Sorry blomman.
Du är död nu.


Fin skugga av mig, som tar kortet. Byebye flower with no power.

Idag hade jag en blind-date. På jobbet. Med IT-G.

Det är konstigt när man pratat med någon, väldigt väldigt väldigt mycket på telefon. Och haft väldigt väldigt väldigt trevligt. Så trevligt så man nästan tror att man har känt varandra i år. Och så vet man inte hur människan i fråga ser ut, inser man plötsligt, när det ringer på dörren.

The voice, the man, the myth.

IT-G såg inte alls ut som jag fantiserat.
Jag brukar fantisera fel. Människor ser aldrig
ut som jag tror att dom gör.

Idag var det möblering på jobbet. Det ser ut som att det kommer att komma in lite mer folk snart. Och yes, it will. Imorgon ska jag ge mig på telefonerna. Och jag skojar inte. Alla dessa jävla kablar i serverrummet är en hel värld.

En månad kvar till jul, hörde jag någon säga.
Helvete vad året har rusat.

Nu ska jag försöka sova. Fast jag inte är trött.

Jag har totalt dödat min kokosnötsväxt.
Mina fingrar är inte spirande gröna direkt. Snarare brungrå och vissna.

Fan!
Den som bara skulle ha vatten en gång i halvåret.
Eller har jag läst fel på instruktionerna?

...som blir "Årets bild".

Året börjar närma sig sitt slut (jag vet, över en månad kvar), och jag känner genast att jag måste nominera årets bild. Det blir denna.

Jag hade Whiteparty!

Ett tripp-trapp-trull. Jag var full.








Hahaha! Jag är glad att jag är den enda
som har dessa bilder. Värre blev det. Bakom
en glasdörr på toaletten.

Långsamt dyker det upp. Vilka bilder som har försvunnit sedan jag för några dagar sedan fick göra en full recovery på datorn, då alla mina bilder försvann, utan backup. Jag trodde inte att det var så farligt, men nu börjar det brännas. Fan!

Min födelsedag.
Rosa bandet-galan.

...är dom jag har kommit på än så länge.

Ungefär som ikväll, när jag och Anna pratade om en utekväll, och försökte reda ut hur den började. Historien byggdes liksom på allteftersom. Jag hoppas att jag inte kommer på mer bilder. För det man inte vet om, saknar man inte.

Jag hoppas åtminstonde att bilderna från White Partyt ligger på min back up-skiva.

Jag har sovit så extremt dåligt dom två senaste nätterna. Vaknar hela tiden, och kan inte somna om. Vad göra?

Nu är jag vaken, och typ rätt pigg, men ändå trött. Jag har försökt somna om i en timme, men har nu gett upp. Är förflyttad till soffan. Tänkte ligga här och vila lite.

Hade jag inte varit i tillståndet "jag-har-varit-sjuk-men-håller-på-att-bli-bra-men-är-inte-riktigt-kry-ännu" så hade jag snart gått till SATS eller Eriksdalsbadet och simmat lite. Bara för att få morgonen att gå. Och kanske bli lite trött, och kunna sova en liten powernap efter träning och dusch. Men nej.

Snart börjar vi med Talang 2009. Awesome!
Jag har redan börjat planera slutfesten.
Det gjorde jag när jag låg vaken inatt.

Whoa!

Jag skulle ALDRIG fixa en dag på Hells Kitchen. Jag skulle
börjat gråta bara den där mannen tittade på mig. Whaaaaaa!

Men jag facineras, måste titta klart. Har aldrig sett det förut.

Teve är bättre än jag trodde. Jag älskar min vita. Den är mitt
sällskap. Synd att den inte kan ge mig massage.

Man kan tro att jag gillar olja.
Eftersom att jag hällde en halv liter olja på min mat. But why? Jag vet inte. Jag trodde att det skulle bli bra. Det blev gott ändå, men lite oljigt.

Morot, palsternacka, svamp, vitkål och rödlök i ugn.
Och falafel till. Sån fryst som jag haft i frysen länge och behöver äta upp.

Olja är bra för kroppen.

Jag blir nog frisk till imorgon när jag äter så mycket olja.
Kanske.




Och FAN, jag missade Extreme Home Makeover idag. Skit skit skit.

Långsamt. Det går sjukt långsamt när man är sjuk. Jag har ingenting att göra, och har väldigt tråkigt. Var nyss nere på Apoteket och köpte mer panodil, för dom tog slut igår.

Seg jävla dag. Snordag!

Jag älskar att duscha när jag är sjuk.
Och sedan krypa ner i en säng med nytvättade lakan.

Duschat har jag gjort.
Krypa ner ska jag göra nu.

Godnatt.

Mm mm mm. Jag gjorde kycklingburgare idag. Med Maxbröd. Jag älskar Maxbröd. Och jag älskade mina homemade burgare också. Festligt gott.

Och nu bakar jag bullar. det kommer att bli fantastiskt gott. För det är bullar med allt som jag gillar i samma. Saffran, kardemumma, kanel och vaniljsmet. För mycket, eller värsta kalaset?

Marie längtar efter Peter. 3:36pm - 7 Comments

Josefin Hedlund at 3:45pm November 17
längta efter mig istället.
Anna Axelsson at 3:47pm November 17
 eller mig! eller både mig och josi vetja!
Marie Bergqvist at 3:49pm November 17
jag längtar efter er också mina hjärtan!
Josefin Hedlund at 4:58pm November 17
längta bara efter oss vetja!
Marie Bergqvist at 5:01pm November 17
å nej. jag längtar mest efter peter! med er blir det en för lång längtan...
Anna Axelsson at 5:21pm November 17
äh. man får bara välja två man vill längta efter och då väljer du oss!
Josefin Hedlund at 5:56pm November 17
exakt! bara två, och bara tjejer. synd att dina alternativ minskades ner till ett.



...lite senare...

Anna längtar efter tompa. 9:33pm - 5 Comments

Josefin Hedlund at 9:39pm November 17
längta efter mig istället.
Anna Axelsson at 9:40pm November 17
hahaha!


Jag var bara tvungen att föreviga detta.
För jag skrattade.

Jag mår inget vidare.

Favoritmaträtten, pannkakor med kardemumma, var inte gott. Jag tappade matlusten, men tvingade i mig tre. Jag brukar äta en hel sats.

Har ont i huvudet och är väldigt trött. Dessutom ont i musklerna. Men det kan vara träningsvärk. Och hosta.



Ja, det är inte så oväntat att även jag skulle bli sjuk. Hela kontoret har varit en sjukhussal på senaste.

A&F kom hem typ klockan 3.

När klockan var 1.30 började jag slumra till i soffan, men vaknade hela tiden med jämna mellanrum. Jag sov inte riktigt, utan bara slumrade, med ett alarm som väckte mig var 10-20:nde minut.

Sedan tog jag taxi hem. Och taxichauffören förhörde mig på några engelska glosor. Han konstaterade att jag var bättre på engelska än vad han var, även om jag hävdade att jag sög. Glosor på sin kant är väl inte det svåra, egentligen.

Jag var hemma halv 4, och hoppade direkt i sängen. Men kunde inte sova. Vred och vände. Tänkte. Drömde fast jag var vaken. Scenarier hemma hos C. Kunde inte släppa det. Låg spänd.

När klockan var 5, och jag fortfarande inte ens hade slumrat till, så gick jag upp och rotade igenom min medicinlåda. Upp åkte en flaska Cocillana. Så det klunkade jag i mig. Kände mig avslappnad, och somnade tillslut.

Men jag vaknade titt som tätt. Det tokkliade i hårbotten, och jag tokkliade tillbaks, nästintill slet sönder hela huvudet. Även andra saker fick mig att vakna. Underliga drömmar, och konstiga känslor. För varm. För kall. För konstigt.

Klockan 12 smsade jag Annah (så får hon heta, finns för många Anna i mitt liv). Hon ringde upp, och vi pratade, för vi skulle ut och gå en promenad. För mycket regn. Vi skulle vänta.

Jag åt frukost. Sedan mådde jag illa, så jag la mig ner på soffan och somnade. Nu är jag vaken igen. Och känner egentligen inte för att göra någonting annat än att sova.

Vilken knäpp dag.
Vilket långt inlägg.
Varsegoda.

Vilken healthyday! Och vecka också by the way. Men jag tänkte koncentrera mig på dagen.

Som började med Årstapromenad, runt hela viken. Med Anna som sällskap. Bästa gåvädret, bara väldigt lerigt. Sedan den ultimata idén att åka till Sirap - ohlala, pancakes! We did.

Later on, så var jag på SatsCorePuls. WHA! Jag trodde att jag skulle dö. Jag såg ut som en rödflammig gris efter det passet. Ohett like hell.
Varför har jag börjat bli flammig i ansiktet när jag tränar?

Ja, det var det enda som var healthy, för ikväll har jag ätit glass. Med Caroline.
Nu vill jag sova, som C, men jag ligger här snällt på golvet och väntar på F&A.
Dom kanske kommer om 1½ timme, så jag ska sätta på en film nu.

Ciao.

Det finns inget program som jag kan gråta så mycket till som
Extreme Home Makeover.

Det är mitt bästa program. Just nu.

Jag gråter liksom högt.

Det är redan fredag! Jag borde gå till jobbet istället för att ligga i soffan. Men det känns som att jag kommer att bli själv på kontoret. Folk är sjuka, och dom som inte är det, ja, dom är iväg på möte och pitch och sånt.

Nåväl, jag får väl traska iväg.
Jag somnade 21.00 igår. Och gick upp nyss.
Börjar se ett mönster i det här. Träning - äta - må illa - sova tidigt - gå upp sent.

Förlåt, men jag kunde inte låta bli att titta. På hans ädla delar. Jag tycker att killar i cykelbyxor är väldigt obehagliga. Blicken dras av automatik dit, fastän man inte vill.

Jag var på DansAerobic idag. För första gången på år. Men det var så trist, långsamt och tråkig musik, så jag bytte sal efter en halvtimme. Rätt in i cykelsalen.

Instruktören hade fina muskler som blänkte av svettdropparna. Och jag vet precis hur han hade placerat sin snopp. På en timme hann jag studera detta noga - mot min vilja.

Snälla, sluta använd cykelbyxor. Jag dör, det är så ohett!




Förresten är jag helt död nu. Jag vill sova. 1½ timmes träning på tom mage
gör att jag mår illa efter kycklingsalladen. URK!

Jag gjorde det på en sms-biljett. EN sms-biljett.
Det är tamefan mitt rekord.

Och det nya svarta.
Kanske.

Vad hinner man göra på en sms-biljett?

Igår låste jag mig ute. Typiskt! Jag har hela tiden hävdat att det aldrig kommer att hända. Men det var fel.

Sakta och säkert stängde jag dörren samtidigt som jag tänkte: Jag har väl inte glömt någonting nu? Nej. Det hade jag inte. Pang. FAN MINA NYCKLAR!
Det tog en millisekund.

Sedan hade jag ett samtal med min gårds skummaste människa.
Jag: Hej, ursäkta att jag ringer så sent (klockan var 22:30). Jag heter Josefin Hedlund och bor på Helgagatan 36.
Tant: Det gör jag också...
Jag: Jo, jag vet. Ert nummer stod på en lapp i trapphuset, man kunde ringa till er om man låst sig ute.
Tant: Jaha.
Jag: Ja, jag har en nyckel i föreningen, och ni kan väl hjälpa mig med att hämta ut den?
Tant: JAG ÄR JAG!
Jag: Va?
Tant: JAG ÄR JAG! På 20-talet använde man Ni-form när man tilltalade någon, men sedan dess säger man du. Du behöver inte Ni:a mig.
Jag: Öh. Förlåt, men jag har inte ni:at dig. Jag vet väl inte om du bor ensam eller om du bor tillsammans med någon, så att ni blir ni?
Tant: Vilken uppgång bor du?
...

Hon var konstig.
Men hon gav mig iallefall min nyckel.
Jag kom in i min lägenhet och kunde sova.
200 kronor kostade det. Det var hon inte värd,
den surmulna och skumma kärringen.

Orkade knappt gå till tåget i morse. För jag var trött. Väldigt trött. Sen blev jag stressad och fick springa. Och jag sprang så snabbt, så jag blev så tidig. Då fick jag sitta och vänta några minuter.

Sen somnade jag på tåget. Och vaknade precis när tåget var påväg in mot Stockholm Central, av att någon tjej i min ljudbok hade en pistol riktad mot tinningen.

Och då kände jag att
FAN
jag har missat det enda spännande i den här boken.

Nu är jag i Norrköping. Sitter hos Mattias, och han pluggar.
Jag tänkte spela Guitarr Hero. Snart.

Sen ska vi käka mat, och titta på Idol.

And then, till Kolmården och systeryster.

Imorgon. Mys hela dagen!

Seriöst tråkigaste och skitigaste kvällen
på länge.

Hejdå Stockholm.

'
I love you Västerbron.

Jag blev sugen på marängsviss (marängswisch om jag får bestämma). Undra om jag ska göra det med barnen i helgen kanske.

Dom viktigaste ingredienserna i en marängsviss, om man frågar Axel:
ägg
socker

Jag håller inte med.

Det är synd när man blir kär i en gay. Då är det ju kört.
Jag är kär i Wille. Han är min dröm.

Hur gör man för att konvertera en gay till hetero?

Konstig känsla i strupen. Som att någonting sitter där, ner till magen. Ihåligt typ. Lite halsbrännakänsla, fast lindrigare, fast djupare och obehaglig. Jag har haft så förut, här på blu, och jag tror därför att det har med blu att göra.

Inte bra. Det är tur att jag har nära hem.
För ikväll är det fest.

Ikväll fick jag en stark lust att besöka IVA när jag åker hem till Norrköping.

Jag vill ringa Elisabeth. Men jag vet inte om jag vågar. För det är som att ringa
till året 2005. Ringa till dåtiden. Bad feelings.

Nu måste jag sova. Jag ska försöka ringa imorgon.

Och imorgon är det tevefest. Peppa.

Kampen ikväll. Mellan kvinnor och man.
Axel (aka Astrid) vann själva spelet. Jag blev inte förvånad.

Min bästa var:
Vad står förkortningen WWW för?
- World wild web.

Och jag var övertygad.
Kanske ska jag inte bli IT-tjej iallefall.

                        +                     

Vem vill komma på fika?

Fantastiskt datum.

2008-11-01

Grattis kära Josefin.
Nu är det försent.

Men vilken födelsedag.

Nästan så att jag vill, som när jag var liten
gå in på toaletten och gråta lite lycktårar
över att alla är så snälla, och över att jag har
haft en så bra dag.

För det har jag.

Tack Marie, Anna, Emelie, Anna, Axel, Elin och Johanna för en
fantastisk
kväll. Och dag. You made it.

Och tack för gratulationer från alla håll och kanter.
Lite speciellt till dig, 23:43. Roboten med koll. Det
gjorde mig lite varm.

Jag är 21. Happy twentyone.