josifin

Det är ganska så lyhört ut i min trappuppgång, så jag hör när mina grannar traskar, påväg hem, eller påväg bort. Idag lät det som att någon ringde på min dörr (min ringklocka låten brrrrrrrrrrr brrrrrrrrrrrrr. Alltså inget gällt ringande här inte.) Andra gången det lät, så gick jag för att kolla ut genom nyckelhålet.

Och genom nyckelhålet ser jag min grannes dörr. Och utanför grannens dörr så står grannen. Och tittar rätt in i väggen. Jag står kvar, tänker att hon kan väl inte se att jag stirrar på henne genom titthålet?. Hon tittar in i väggen. Länge. Tillslut tar hon upp sin nyckel och låser upp. Drar långsamt upp dörren, står kvar ett tag, och går sedan sakta in. Och då menar jag sakta.

Dörren lämnar hon öppen. Och jag står kvar och stirrar. Sedan kommer hon ut efter 40 sekunder, långsamt, med sin jacka i händerna. Hon piskar jackan likt en matta, hårt. Stänger sedan försiktigt dörren. Borta.

Jag kan inte hjälpa att jag måste ha min hallampa tänd varje gång jag öppnar ytterdörren. För om det är mörkt i trapphuset, och man inte ser någonting, så tror jag att hon ska stå där. Stå där med plastpåsar på händerna (det hade hon en gång). Gnida påshänderna mot varandra långsamt, och skratta hysteriskt.

Well. Can't help it.