josifin

Nu är jag hemma.
05:29.

Godnatt.

Sitter här, tillsammans med syster, och försöker hålla oss aktiverade. Har just laddat batterierna med lite glögg och bulle. Men jag vet inte, jag är rätt så trött.

Vi ska åka och hämta mamma på Arlanda 04:05. Det är det senaste. Flyget är försenat. Men först ska vi gå ner till jobbet och hämta bilen, en kall promenad kanske kan väcka mig till liv.

Frida sitter med sin webcam och tar bilder. Med en sjal på huvudet. Kul.

Vi har bakat. A lot of things.
Och tvättat. Också a lot of things.

2 timmar och 30 minuter till vi ska gå.

Och jag aktiverar mig tills dess genom att:
slå in godis i papper
lägga in tvätt i lådor och garderob
betala räkningar
ladda ipoden med massa musik
bädda mammas madrass
rulla tryfflar
slå in julklappar
städa iordning
och kanske
spela wii.

Min syster: HAHAHA! Ska dom åka kälke? Hahaha!




























Vem åker kälke nowadays?

Det är ganska så lyhört ut i min trappuppgång, så jag hör när mina grannar traskar, påväg hem, eller påväg bort. Idag lät det som att någon ringde på min dörr (min ringklocka låten brrrrrrrrrrr brrrrrrrrrrrrr. Alltså inget gällt ringande här inte.) Andra gången det lät, så gick jag för att kolla ut genom nyckelhålet.

Och genom nyckelhålet ser jag min grannes dörr. Och utanför grannens dörr så står grannen. Och tittar rätt in i väggen. Jag står kvar, tänker att hon kan väl inte se att jag stirrar på henne genom titthålet?. Hon tittar in i väggen. Länge. Tillslut tar hon upp sin nyckel och låser upp. Drar långsamt upp dörren, står kvar ett tag, och går sedan sakta in. Och då menar jag sakta.

Dörren lämnar hon öppen. Och jag står kvar och stirrar. Sedan kommer hon ut efter 40 sekunder, långsamt, med sin jacka i händerna. Hon piskar jackan likt en matta, hårt. Stänger sedan försiktigt dörren. Borta.

Jag kan inte hjälpa att jag måste ha min hallampa tänd varje gång jag öppnar ytterdörren. För om det är mörkt i trapphuset, och man inte ser någonting, så tror jag att hon ska stå där. Stå där med plastpåsar på händerna (det hade hon en gång). Gnida påshänderna mot varandra långsamt, och skratta hysteriskt.

Well. Can't help it.

Nu har jag ätit årets första pepperkaksdeg. Jag tror att jag har hypat det lite för mycket, för det var inte så jäkla gott. Jag blev väldigt besviken.

Och nu ska jag spela Wii. Zelda. Och jag ser här att det snart var två år sen jag spelade det. TVÅ ÅR? 2 februari 2007. Och jag ska fortsätta på samma story, hur ska det gå?

My god!

Vad du missade?

En julborskväll med hummer och räkor och mer.
En julfestkväll på baluba med vin och skinkmacka (som jag inte åt).
En mjukisbyxelördag.
Och en mjukisbyxesöndag.

Imorgon börjar Talang på riktigt. För mig.

I helgen jobbade jag. På en julmarknad. Bara för skoj, men det var inte så skoj. Det var rätt så förjävligt, om jag ska vara ärlig. Alla barn hade ponnyridit, vilket resulterade i att alla fikagäster drog med sig äckelhäst in till mig. Vilket i sin tur gjorde så att jag började hosta och snora. Bläh!

Tidigt på lördagen (eller om det var söndagen) trampade ett gäng damer in. Och jag kände igen en av dom väldigt väl - Eva, min idrottslärare på låg/mellanstadiet. Men nej, det var nog bara likt, kände jag, för vad skulle dem göra där? Sen kom Birgitta, från lekis/frita (?). Aha! Jag safeade genom att fråga om dem hade rest långt, och sedan var det klart. Det var dem, och vi sa heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!

Well. Jag sover dåligt och är trött.
Men annars är det bra. Med mig åtminstonde.