cause you're my angel, you're my darling, angel.

Och igår gjorde jag en hjälteinsats. (som jag måste berätta om, för att vinna hjältepoäng)

När jag hade varit på min lilla intervju (som för övrigt kändes jättebra) så började jag traska uppför backen mot hem (och förbi pendeltåget). Och där, mitt i allt, sitter en man i en rullstol och kommer ingenvart. Så, fit som jag är, greppar jag rullstolen och hjälper honom upp. (Nej, det var han som frågade om min hjälp.) Shit vad jobbigt. Tungt som fan. Och vi hann prata om livets alla frågor.

Men han var mig evigt tacksam.
Och jag kunde vara nöjd. Karma.

What goes around comes around.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback