josifin

Att komma till Norrköping innebär så mycket. Gamla minnen slår ut som maskrosor. Det mesta känns faktiskt som ogräs. Men inte allt, långtifrån allt, bara det mesta.

Lukten i mammas badrum (hon har varnat mig för amoniak) påminnde om mörkerrummet i skolan. Ploff, ploff, ploff. Bilder smäcks upp som på en anslagstavla. Kungsgårdsgymnasiet.

Friskis&Svettis. Där jag hängde nästan varje dag i några månader. Allt för att gå upp i vikt, för att orka mer.

Och redan innan jag kom hit, ett samtal som sa så mycket. Jag har inte ork för "vänner" som bryr sig sådär. Det som hände när jag blev sjuk har gett mig en helt annan syn. Jag känner det i magen.

Och genast börjar jag längta efter min andra halva. Min Elin, så långt bort i världen. Kom hem, så flyttar vi!

Mamma: Tack för glassen.

Nu ska jag spela wii.