josifin

Ofta hatar jag fåglar. Jag har skapat någon slags fobi för dessa varelser. Men idag blev jag så berörd - av en duva.

Nere vid rälsen, där min pendel går,låg en död duva. En duva som säkerligen hade dött ganska nyligen, för den var fresh. Fast ändå torr. Så kom det ytterligare en duva flygandes, och landade brevid sin döda vän.

Man såg konfundationen i duvans ögon, då han försiktigt pickade lite på dödsfallet. Hallå kompis, lever du? Hur hände detta? Sedan sätter han sig gränsle över kamraten och ruvar lite. Kramas lite. Ger lite värme. Och precis när jag skulle fota detta emotional moment så svischar pendeln in på stationen.

Han som kunde flyga flög iväg. Och jag tyckte att det var så fint att han blev så ledsen, för det såg man att han blev. Och jag blev rörd.


...eller så var han bara en kåt nekrofil som försökte knulla den döda.