josifin

Idag fyller William 1 år. Det är sjukt vad tiden har rusat iväg,
och det är sjukt att jag kan räkna på mina händer hur många
gånger jag och Johanna har träffats det senaste året.

Jag skulle säga att jag hoppas på en ändring. Men jag vet, innerst
inne, att sådant ofta rinner ut i sanden. Som ett nyårslöfte. Dom glöms bort.

Men även om vi inte ses, så har jag henne alltid varmt om hjärtat. Det
glöms inte bort. Hon är ingen som försvinner.



Jag har ont i magen. Och snart ska jag till M och se PrisonBreak.
Och äta vindruvor.