losty.

Ibland känner jag mig bara så lost.
Så gör jag nu.

Och jag vill bara hem till min säng i Norrköping. Sova, sova och sova.

Att prata med bästa vän på telefon är bra. Gud vad jag saknar henne, Sandra. 1½ vecka kvar. Skönt, och hemskt som fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback