josifin

Ett jävla mysterium.

Här har jag skruvat ner hela köket och radat upp det längs med ena väggen. Har en täcksida kvar. MEN DEN SITTER FAST! Den sitter totalt fast. Jag ser skruven, om jag tittar ovanifrån och ner mellan plankorna. Men den finns ingenstans. Inte i något av skåpen. Den är borta. Den bara sitter där och jävlas, och gör så att jag inte får bort min täcksida.

Jag hatar den.
Hatar hatar hatar den.

Och nu måste jag sova, för jag är så förbannat trött.

Detta innebär alltså att jag inte kan lämna in mina saker imorgon heller... utan kanske först på onsdag. Oh, jag som vill ha mitt kök NU!

Jag tror att jag tror att jag är gjord av pengar.

Eller så är det bara en tröst.
...att jag har shoppat mycket i helgen.

4 kuddar (två bruna och två turkos/blå) till soffan
6 tallrikar, 2 skålar och ett stort fat av Indiskas turkosa crackleporslin
1 häng-upp-korg till duschen + två krokar på sugpropp
1 badrumsmatta
1 par vantar (jättefina!)
1 mascara
1 present
1 bit mat på restaurang + dricka
1 sophink till toaletten

Det där var en liten kaka.
Här kommer dom stora.

Jag har hittat en TV-bänk som jag har förälskat mig i. Den kostar 3600 eller 5200. Beroende på storlek.
Jag ska beställa tapeter till min tavla imorgon.
Om två veckor ska jag köpa min TV.
I veckan ska jag lämna in mitt kök (som jag idag har skruvat ner) på lackning.
Jag har börjat skissa på en sänggavel (som jag ska få någon att snickra ihop)
Jag har också börjat skissa på min specialhylla till hallen.
Jag letar febrilt efter en lila/guld-tapet till hallen.

Att fixa garderoben har jag så länge lagt på is. Det känns mindre viktigt just nu.
Ha!

När ens liv helt plötsligt längre inte bara består av ens jobb, det är då man inser att man inte har något liv.

Jag var och tränade idag. Elin drog med mig. Eller drog och drog, jag ska väl inte sticka under stol med att jag faktiskt följde med rätt så mycket av egen vilja. Fast jag tänkte ta det lite lugnt, och gå lite och läsa lite bok (as always, jag gillar inte styrketräning, jag lessnar så snabbt).

Nåväl. Jag ställer mig på en trampmaskin. Ställer in tid. Ställer in vikt. Ställer in ålder. Och av rena farten så knappar jag in att jag är 19 år. WHAT? 19 år? Nej, jag är verkligen inte 19 år. (jag är faktiskt 20 och 11 månader)

Jag blev så paff, så jag var tvungen att stänga av maskinen, och börja om på nytt igen. Jag kunde ju inte gå på en maskin, som på riktigt trodde att jag bara var 19 år. Big NONO!

Idag gjorde jag en recovery på datorn. Nu går den snabbt! Hurra!

Och så har jag installerat skype. Jag ska bara hitta någon att ringa till.

Nu har jag världens planer pågång.
Synd att jag inte kan visa. Jag kan visa först när det blir klart.

Men först måste jag ha en
tapetserare.

Känner du någon?

Helt ärligt talat...

JAG ÄLSKAR ATT INTE VARA PÅ GRÖNA LUND IDAG!

Är det bara jag som går upp klockan 7 en lördagmorgon?

...I guess so...

Dagen i korthet.

Morgonpromenad.
Frukost.
Postade två brev.
Till arbetsförmedlingen.
Fixade arbetsgivarintyg från Melanders.
Got a job.
Cyklade till polisen och fixade Elins pass.
Tittade på fina tapeter och fick inspiration.
Åt sallad.
Vilade.
Pilates på SATS.
Gröt.
Bio - Patrik 1,5.

Ja, jag tycker nog att jag har gjort rätt bra grejer idag.

Och imorgon är sista dagen på baluba. Det känns lite...vemodigt. :(

Idag var jag inne i en ny favoritaffär. En affär där jag skulle kunna hänga en hel dag.
b-w.nu

Tapeter, tapeter, tapeter. Och jag ska göra om i hallen. Och hitta något bra att göra en fondtavla av. Jag vill nu nu nu. Dessutom vill jag sätta upp ett väggord ovanför min säng. Och fixa garderoben.

Det finns nog tid. Nu när jag börjar på
blu.

Fixa fixa fixa.
Ikväll ska vi på bio.

Förra gången visste jag om det långt i förväg.

Den här gången kommer det lite som en chock.
På måndag är jag arbetslös.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!





Chocken, på samma sätt som att sommaren är slut, så är min anställning slut.
It hurts.

Vilken fest! Succé!

Lite tråkigt att det var sista. Lite skönt. Men lite tråkigt.
För jag har gillat det.

Nu är det verkligen höst.
Men lite mer såna fester skulle muntra upp.

En tjej på jobbet berättade en intressant och underlig historia för någon vecka sedan. Om någon hon känner, som ofta var i Thailand (eller liknande land) till och från. Och varje gång hon kom dit, passerade hon en bänk där det satt en man. Han satt alltid där, alltid alltid alltid.

En gång kom han fram till henne och sa till henne att åka hem igen. För hon hade ont i magen, och var tvungen att kolla upp det. Åk hem, åk hem, åk hem! Du måste åka hem och gå till sjukhuset. Han sa till och med hennes namn (enligt historien). Hon blev rädd, och kände att han var sjukt obehaglig.

Hon hade ont i magen. Och när hon sedan åkte hem, för att kolla, så hade hon en 4-5 kg tumör i magen.

Efter operation åkte hon tillbaks till Thailand, hon ville prata med den här mannen. Men han var borta. Flera gånger gick hon till den bänk där han brukade sitta, men han var aldrig mer där.

Spännande historia.
Och nu till mig. Jag tror att jag också har hittat en sån där gubbe. Jag tror att han vill mig något. Ni vet kanske vem det är, om ni är bevandrade på söder. Det är nämligen mannen med turbanen. En rastafari-man.
Jag träffar ofta på honom, och så snart jag ser honom, så tittar han på mig och ropar. Jag vet inte vad han ropar, men han ropar alltid på mig.
Ropar han på andra också?
Han ropar iallefall alltid på mig. Så jag tror att han vill mig något. Han kanske har ett budskap.

Kanske.

Jag pratade med en kvinna i början på veckan. Och hon sa någonting som jag aldrig tänkt på. Att många som är med om en stor och omskakande händelse i livet ofta delar upp allting i före och efter.

Och det är ju precis vad jag gör. Före 4 september 2005, och efter 4 september 2005.

Jag vet inte varför.
När jag blev tillsammans med Mattias, tjaa, det var efter jag varit sjuk.
När jag var i England och gjorde fotoprojektet? Det var före jag var sjuk.

Det är ett tidsbegrepp, anpassat efter mig.

Lite konstigt.
Livet får en ny start.
Det finns två tidpunkter i livet att relatera till.
Före och efter.

Medelåldern är 10 år.

Whaaaaaaacko!

Tänk när jag tänkte att jag var
lady in red.
Eller när jag sa att Marlene hade
en fin tofs.

Då var jag liten.

Kantarelltoast. Mm mm mm!

...men lite för mycket blev det. För jag kunde inte sluta äta.
Ooops!

Och jag har nog aldrig gråtit till en film som jag gjorde igår. Jag och Elin snörvlade ikapp. Filmen var så fin. Se den!

The Bucket List, med Morgan Freeman och Jack Nicholson.

I liked.

Sitter i fönstret i min lägenhet och tittar ut. Och det är faktiskt det bästa som finns. Att kunna sitta i sitt fönster, i sin lägenhet. Det är lite frihetskänsla i det.

I soffan ligger Elin och läser en bok.

Och om 45 minuter ska vi på Bodybalance.

Det här är så skönt. Jag känner mig så ledig och fri. Till skillnad mot igår, är jag som en helt ny människa. Elin gör situationen, som ett prick över ett i.

Life is worth living.
:)

Jag hoppas bara att det är jag som är ägare av sjukt fula bilder från White Party.

...eller så är sanningen den att jag var sjukt ful.
...eller full...

Skönt att jag har dom i säkert förvar iallefall.

Ikväll sitter vi kvar på jobbet. Vi har precis ätit indiskt, och det var så sjukt gott.

Jag har varit en pendlare idag. Imorse var det down. Nu är jag up high.
Men nu måste jag nästan åka hem och sova. Cause I'm tired.

Jag älskar när det går bra.

På en dag samlade jag på mig sommarens alla myggbett. Bara för att jag tidigare inte haft ett enda, så kom alla på en gång, för att jämna ut. Göra det rättvist.

Jätteroligt. För jag är så känslig. Det kliar över hela benen.

Stackars mig.

Igår var vi på The Hives. Vi innefattar random folk från jobbet.
Mathias, Anna, Sofia, Jag, Micke och Tony. Lugn kväll. Världens fyrverkerier. Och jag åkte Tilt för första gången  AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! (allting ägde såklart rum på Gröna Lund).

Men till det roliga.

Jag var och tränade på SATS. Och när jag var påväg ner för trappan till omklädningsrummet så ringde Mathias. Jag svarade. Och mitt upp i samtalet, så knallar jag direkt in på herrarnas omklädningsrum. Jag kände inte igen mig riktigt, och runt om stod en massa killar. Fel. Fan, fel.