Make it up to me baby.

Jag har aldrig varit med om liknande. Och jag hoppas att jag slipper i fortsättningen. Det var ett trauma. Och det känns nästan som att jag kan ha fått en sådan chock att mitt beteendemönster vad det gäller att handla kan ha vridits snett.

Igår öppnades ett nytt Willys, i Älvsjö. Nära och bra. Och dit gick jag idag, för att jag tänkte handla lite mat. En stor (som dom flesta Willys) affär, ny och fin. Ganska mycket folk. Tror jag. Tills jag kommit halvvägs genom hela affären, och upptäcker att kön slingrar sig från kassorna (vid in/utgången) till längst in i butiken. Och dom har alla kassor öppna (säkert över 10 st). Och jag lovar, det var en djup affär. Och köerna ringlar sig mellan hyllorna åt flera olika håll. Köerna var över 50 meter långa. No kidding!

Jag blev helt svettig. Sen gick jag och la tillbaka
mina bananer
mitt salladshuvud
min paprika
mina körsbärstomater
min melon
mina veghamburgare
min kokosyoghurt
mina räkor (fast dom la jag på fel ställe! haha! som hämnd.)

Och sen trängde jag mig förbi alla köer, och gick ut.
Och möttes av en hjord av galna människor med kundvagnar, som en crowd. Som stod och väntade bakom ett avspärrningsband, redo för att springa in och shoppa i den nya affären. Stackars.

Människor är galna.
Och jag vet inte när jag kommer våga gå till Willys i Älvsjö igen.
Det där var avsmak, rena rama döden att handla där.

känns som om jag glömt någonting kvar
kanske var det en dröm
allt som är kvar är du

Not my day. Men det viktigaste just nu är faktiskt en helt annan sak.

Jag är inte ledsen/besviken längre. Lägenheten hade varit perfekt. Men jag gick så långt jag kände att jag ville. Och huvudsaken är en annan. Att pappa lärt sig att tala mitt språk.

Jag tror aldrig att jag har varit såhär nervös förut.

Kan klockan ticka snabbare? Kan klockan bli två?
Kan jag då sitta och skriva på ett kontrakt?

Aaaaaaah!

Är det min dag idag, eller inte?
Är den min, eller inte?

Väldigt ont i huvudet.

Jag vet att man inte kan köpa lycka.
Men man kan köpa ett hem.

Och utan hem känner man sig ganska olycklig,
till viss del åtminstone.

Jag längtar hem.

TOMAS säger: Ja.. hur var visningen?
josifin. säger: jag undrade vad alla människor gjorde i mitt hem?
TOMAS säger: Ha, ha..
josifin. säger: =)






Gud, jag vill verkligen ha den. Min. Jag älskar den.

Idag gjorde jag mitt livs godaste lasange.

Mm mm mm!

Och vem är det egentligens om städar scenen?

- Vafan, är det ju Michele som städer scenen!






Och jag börjar känna att det här lite lite för internt (jag råkade skriva intimt först) för att
egentligen vara roligt.

Sov gott. Vi ses!

Alltså. Jag tror inte att hon fattar vem jag är.

Ja, precis så känner jag.

Men imorgon ska vi på Körslaget. Indeed.

1. Make love.
2. Make friends.

Vad vissa små saker kan förändra hela dagen på ett ögonblick.

Att gå ut ikväll känns sådär, med en molande känsla i magen.
En sten som svalts och ligger och skaver.

Jag har alltid stått på mina egna ben, förutom en viss period, när jag
låg sjuk i en säng. Då tog jag stöd på andras axlar. Och visst var du stark då.

Jag åt glass till frukost. För jag hade ont i halsen.

Totally worth it.

Med hemgjord chokladsås från igår.
Gott och lyxigt.

Nu är det dags att röja mitt rum. På riktigt.

Imorse fick jag storpanik och vällde ut alla rena kläder på golvet. Jag hittade ingenting. Jag måste shoppa nya kläder, det här går inte. Nej nej nej.

Trippelchokladpannkakor. Hur gott låter inte det?

Oh, jag älskar när det ringer helt oväntade samtal.

Ibland finns det ingen gräns för hur mycket man kan sova. Jag kommer ihåg en dag när jag var hemma, någongång efter att jag kommit hem från sjukhuset. Jag somnade rätt tidigt på kvällen, och sov ungefär 11-12 timmar den natten. Sen var jag uppe i två timmar, max, innan jag somnade igen, och sov 4-5 timmar. Efter ytterligare några timmar (4 kanske) så somnade jag igen, och sov fram till morgonen därefter.

Nu är det inte lika brutalt. Men jag sov 8 timmar inatt. Sen var jag på jobbet. Kom hem och sov 4 timmar till. Läste Harry Potter en timme. Sen sov jag 1½ timme till.

Och nu är jag fortfarande trött.
Jag kanske blir pigg snart. Lagom till att jag ska gå och lägga mig och sova. Skulle vara typiskt.

Nackdel. Jag kan aldrig bestämma när jag vill vara ensam.

Nu har jag sovit i fyra timmar, preppat på mig pyjamas och sitter ihopkrupen i sängen. Och så väntar jag på att dörren när som helst ska knarra brummigt och Emanuel ska dundra in. Not a very sexy thought.

Jag ska snart slå mig ner med Harry Potter.
Han får rädda mig från tristess och huvudvärk och en rinnande näsa.

Det är så mysigt att gosa ner sig i en nybäddad säng.

Godnatt.

Ända sen man gick på dagis har umgänge ändrats och bytts ut. Kompislistorna, där man rankade sina bästa kompisar ändrades ganska snabbt.

- Om jag får din ___, så kan du få bli etta på min kompislista.



Förutom listorna så är det väl likadant nu. Och eftersom att jag inte tycker om att släppa allt, så gillar jag det inte. Det såg inte alls likadant ut för ett år sedan. Men jag tror att det är bättre nu. Med vissa undantag. Trist, faktiskt.

Can't buy me love.

Om ni kommer in? Ni kommer knappt ut.

Idag tvättade jag. Och när jag stod där nere i tvättstugan började jag att sjunga högt. U2 - Pride (arbetsskada). In the name of love. Jag sjöng inte vackert. Men jag sjöng högt, och det märkte jag väl först när jag vände mig om och såg att en man stod bakom mig med en påse tvätt.

- Ehm. Hej hej.
Och sen struntade jag i att vika det sista. Istället knölade jag ner det i en påse och gick där ifrån.

Ja. Hurra!

5 dl vatten
375 g våffelmix
1,5 dl havregryn
1,5 msk vaniljsocker
1,5 dl matolja
1,5 dl gräddfil


They are amazing!

Åkte just och lämnade in min dator på service. När jag parkerade bilen hemma, för att käka lunch och plocka datorn gjorde jag mitt livs sämsta fickparkering. Så dålig att jag typ körde på bilen framför. Jag säger typ, för det var typ ingen som såg. Ingen skada skedd dock. Jag lovar. Ingen såg.

Om datorn kostar pengar så dödar jag Elgiganten. Inte att jag lägger ut en krona på skitdatorn som dom aldrig lagar.

Och snart ska jag och Jimmy åka och titta på Glasklart. Sen barnvakt. Sen promenad. Sen pannkakor. Ohlala. Vilken dag. Som började med spinn 7:00. Bra Josefin, bra!

Äntligen gick min stationära dator sönder. 5 dagar innan garantin går ut. Nu måste jag ju nästan få en ny. Hurra hurra hurra. Det är april, det är april.

Jag känner det. För nu ska jag lära mig drinkar. I sommar ska jag exprimentera fram goda drinkar. Det blir hett. Ohja. 2008!

Det kändes lite som att ballongen sprack idag. Nu kanske det börjar. I fina april.