en berättelse från bussen.
Nu missar jag Wild Kids. För jag sitter i en buss på väg upp till Stockholm. Missade ni förra söndagen? Då missade ni mitt eftertextgenombrott. Det var ett stort och viktigt moment.
Helgen har varit kort. Himla skönt att vara hemma, och nu, på väg tillbaks till mitt nuvarande hem, längtar jag tillbaks igen. Sätta mig i fåtöljen i pyjamas, och spela lite Zelda (wii), för det hann jag inte alls med i helgen.
Jag har inget gjort, men ändå har jag haft ont om tid, hur planerar man då? I varje fall har jag hunnit med att:
- Träna två gånger
- Klippa mig
- Tona håret
- Äta hemmagjord pizza
- Kolla på melodifestivalen & situation Magnusson & halva ”Min stora kärlek”
- Träffa min kära bigsis, och systerdöttrar
- Fira min halfbigsis (och hon tyckte att tröjan var fin!)
- Käka pannacotta (det var mums!)
- Fixa lite jobb
- Pratat i telefon med Sandiecandie (men inte träffat!!! WHY GOD?)
- Boxats med mamma
- Shoppat ett par stövlar (finally I found them!)
- Solat (och det gör jag helst inte på törnrosa en gång till…)
Well then. Så träffade jag M also. Och så såg jag en gammal klassis (tror jag, nej jag är nog 100 på att det var hon) på stan, som jag inte hälsade på. Taskigt. Men the truth is att jag inte såg att det var hon förrän det var försent. No hard feelings, så därför säger jag byebyes nu.
Pickachuuuu/Jifin